Varför jag gillar Emil

 

Kan fortfarande se framför mig första gången jag såg honom.

Första gången jag såg honom satt jag i klubbhuset och han klev ur transporten och gnäggade, jag tittade ut och sa samtidigt, ”jaha, pratglad filur” och log lite, för det var en rätt söt teddybjörn som stod på stallplan och titta runt..

 

Sen tror jag jag tog kort på honom första gången den 20 mars (Då måste herrn ha kommit på vårvintern)

Resultatet blev:

 

 

Det roliga är att jag tycker han ser så fruktansvärt liten ut på vissa kort och ganska ”vuxen” ut på vissa..

 

Första gången jag satt på honom gick han mest ”krabbgång” och va allmänt virrig.

Efter det har jag ridit honom lite grann och vi har hunnit hoppa Pay and Jump hela tre gånger på 50 cm och han har inte stannat på banan en enda gång!

Första gången vi var med var även första gången han och jag hoppade bana ihop och första gången vi hoppa tävlingshindren och han hoppa var enda ett med öronen framåt :)

 

 

Sen har vi hunnit med att bada och galoppera runt i skogen, plaska runt i lerkladd och hoppa bäckar, stockar och annat krafs i skogen, alltid med öronen framåt..

 

 

Hittar man en Emil så älskar man den från första stund på dess rygg och man vill aldrig gå av, det är vad jag tycker om honom för jag tycker han är så sjukt härlig på alla sätt!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0