♥

Jag gillar repgrimmor..

Vetat vad det var för nåt rätt länge men hade inte änvänt någon förens i oktober 2010.. Det var då jag red Ariel första gången och hon använder repgrimma när man leder henne för att hon lyssnar bättre..

Jag köpte en regnbågsfärgad sak under den vintern från Hööks, och den är så härlig i färgen, man blir lixom glad av den xD  Glad av en grimma, ja det lät ju normalt de..  Men man blir glad av färgerna..

Å Lennart’s min är ju den snyggaste som finns…

Gullig grimma på en fin häst! :)

Sen så har jag en marinblå repgrimma som jag dock inte provat på Emil men eftersom att den är större än den rengbågsfärgade så borde den passa bra.. Den blå är köpt på Ullared :)

Tycker den är jätte söt..

Marinblått passar på de flesta också..

Soo, back to..

Jag diggar repgrimmor för att de går att reglera storleken från jättestor, till jätteliten, man kan med andra ord ha dem på nästan vilken häst som helst :) Både ponny och stor häst..

Har ju ridit Emil i repgrimman ett par gånger och det har gått jättebra alla gångerna och han verkar förstå vad jag menar iaf!..

Ingen häst är ”galen” i mina ögon, jag tar oftast hästen för vem den är, en levande varelse med egna känslor.

Det är väl precis som med människor, alla är inte snälla och trevliga mot alla och så tror jag det är med hästar också, de vill känna att man kan lita på folk innan man verkligen kan säga om den är ”galen”, ge hästen en chans att visa vem den verkligen är..

Det kan ta allt från några dagar till flera år, men ge den tid, har man inte tiden, fixa någon som har det, för alla förtjänar en andra chans..

Hade du velat bli klassad som galen bara för att du inte känner dig trygg och uppför dig på ett konstigt sätt??  Nja, jag tror inte det va..

Det är väl likadant för hästen, den vill väl inte heller bli klassad som knäpp och galen bara för att ägaren/ryttaren inte fixar att skapa ett band, att hitta förtroendet..

Sen finns möjligheten att hästen säger emot för att den har ont, men är det inte det mest självklara i världen att kolla upp om det kan vara fallet så fort hästen visar att ”det här vill inte jag/nej, nu blir det obehagligt”…

Har man en häst som älskar att hoppa men som efter ett tag börjar tvärnita, säger man då att ”Den är bara dum” eller bokar man tid hos Vet. för att kolla om den har ont?

Känns ibland som om att många skyller på att den dummar sig eller fjantar, men det är alltid bättre med veterinär en gång för mycket än en gång för lite..

(Jag och Tango.. Inget med texten att göra)

Så jag ville väl bara säga att ALLA förtjänar en ANDRA CHANS och ingen häst är ”galen” från början, utan det måste ha hänt någonting på vägen, något som blivit obehagligt och satt sig på fel ställe..

Vi skapar våra egna problem och vi skapar vårat öde, varför inte fixa till allt så bra som möjligt, och då gäller det väl även våran vän. – Hästen, som faktiskt ställer upp och alltid finns där för oss!

Känns som om bett är en stor diskussionsfråga eller har jag helt fel?

Vilken blogg eller tidning man än läser så står det åtminstone någon gång om bett, ponnyer med för skarpa bett och vilka bett som är mildast, men är det inte något som har blivit glömt??

Ett bett blir inte skarpare än handen som håller i tygeln..

Jag vet väl inte så mycket om bett men jag skulle väl själv inte vilja ha något sånt i munnen och verkligen inte om någon sitter och drar i det..

Ett ”vanligt” tredelat tränsbett skall vara ett av de mildaste betten medans pelham är ett av de skarpare..

Tjocka bett skall vara mildare än smala.. och så vidare..

Finns självklart hästar som trivs med att byta bett ibland, det kan till och med vara bra att byta bett någongång ibland även på de hästar som går bra på ett å samma.. Variation är bra, eller hur? :)

Mitt favorit bett är ett rakt gummibett eller ett rakt gummiklätt bett..

Varför?

Jo för att det känns mjukare och inte lika ”hårt” som ett rent metallbett om man kan uttrycka det så…

Vill peta in en liten grej om PESSOABETT också..

Vet ni om att det inte är ett bett för ridning? Utan att det från början var ett körbett..

Det började användas i ridningen först efter att Rodrigo Pessoa börjat använda det och det är även därför som det numera heter Pessoabett..

En lite kul grej faktiskt..

Får väl gå in på det där med ponnyer och för skarpa bett när jag ändå håller på..

Antingen har ryttaren inget val eller så saknas det något..

Jag tror inte på något sätt att någon häst eller ponny är dum på banan, möjligtvis så pigg att det kan bli farligt, men vad jag vet så NÄSTAN, märk nästan alla kan hoppas på tränsbett hemma och på lägre hinder, men när det blir nytt ställe och många andra runt omkring och den känner att ryttare blir nervös så visst tror jag att hästen tänder till lite och för att då få stopp är det en ren säkerhet med ett skarpare bett..

För inte tror jag att DU skulle vilja sitta och dra i din häst/ponnys mun bara för att den inte reagerar på det vanliga tränsbettet?

Då tar du hellre tag en gång med det skarpare och den lugnar sig och sen kan man släppa.. eller hur?

Jag väljer i vilket fall det sista, ett tag med ett skarpt bett..

För jag vill inte sitta och dra i ett bett som det inte händer något med..

Sen är det väl inte så att man rider på det skarpa bettet hela tiden eller?

Om det nu är någon som gör det, då tycker jag man borde tänka om helt!

Då är det sjukt, om man rider på det hemma när man har dressyr i paddocken, då kanske man skall överväga eller rättare sagt, då SKA man fråga om hjälp..

Väldigt mycket går att korrigera med markarbete och bra tränare..

Jag hoppas ni förstod vad jag menar och hur jag tänker, sen är självklart alla olika, det köper jag..

MEN vad är skönast..

Värt att tänka på..

Dock tycker ändå jag att man skall kunna rida i grimma och grimskaft..

Det är en häftig känsla att hoppa barbacka i bara grimma 100cm :)

Riktigt underbart är det :)

V A D   T Y C K E R D U ? ?